Sista bollywoodlektionen

Jag hade tänkt att jag skulle ta kort på trapporna och innergården på dansskolan, för de är så speciella. De är verkligen som man tänker sig Paris. Lite skeva och gamla, men mycket vackra. Jag har dock glömt min kamera hemma så det blir inget kort.

Idag var sista bollywoodlektionen för mig. Manjula, min lärare, visste det och var extra gullig mot mig. När vi gjorde vår koreografi sa hon: "Jag vill att Kristina ska vara här framme" och sen när det var den andra gruppens tur sa hon "Kristina, du får stanna, du ska ha roligt och lära dig allting utantill så att du kan visa dina kompisar i Sverige dansen när du kommer hem. Du har väl musiken?" Ja, jag har musiken. Jag tycker så mycket om Manjula. Hon kommer från Bangalore. Hon är liten och smal och har tjockt, svart hår. Hennes ansikte är (oj, nu spillde jag ut tevatten över hela skrivbordet och skrivbordsstolen. Tur att jag nästan hade läst ut "Volvo Lastvagnar") fint och man kan inte förstå hur gammal hon är. Det ser ut som om hon skulle kunna ha några rynkor, men att de inte har kommit för att hon lever ett så bra liv, och så ser det ut som om hon skulle ha fräknar, men att hon inte har det för att hon är indier och brun. Manjula är alltid snäll mot dem nya och lär sig alltid allas namn. Om en kompis kommer för att titta på säger hon: "Kom och var med, fais-toi plaisir!" När det är en kille som sjunger dansar hon som en kille och miner som killar gör, och när det är en tjej som sjunger ser hon ut som en tjej. Det jag tycker är så fint med Manjula, det är att när hon gör någon rörelse som är lite ful, eller inte traditionellt vacker, så blir det vackert ändå. När vi dansar till Chalak Chalak (video här under)gestaltar hon en full indisk man så att det blir snyggt.

När vi dansar vår koreografi (Maar dala, också från Devdas) och hon gör rörelserna framför oss ser hon precis ut som tjejen i filmen.

Jag sa hejdå till Manjula och hon kramade mig och sa att jag fick komma dit nästa gång jag var i Paris. Jag sa att det skulle jag.

På tunnelbanan hem la jag märke till en man som hade köpt en baguette och en purjolök. Jag tänkte: Vad lustigt, han har köpt precis de två sakerna som traditionellt sticker upp ur påsen när man har varit och handlat. Sen kom jag på att det trots allt inte var lustigt, för just för att de alltid sticker upp ur påsen var det ju dem jag såg.