torsdag 31 januari 2008

Salomé (La Comédie de Genève)

Från en balkong hade jag en mycket fin överblick över scenen på Comédie de Genève. Jag kände inte till den bibliska myten om Salomé men hade hört talas om Oscar Wildes pjäs och läst en recension och en intervju med huvudrollsinnehavaren, Lolita Chammah, i Le Temps. När föreställningen börjat var jag tveksam. Precis som förra gången jag var på teater i Genève och såg den ganska värdelösa "L'acte inconnu" av Valère Novarina, tyckte jag att dekoren var överdrivet betongfärgad och dräkterna tråkiga - i "Salomé" bestod de i stort sett av svarta tygband knutna runt skådespelarnas kroppar, bortsett från själva Salomé som fått en vit tutu och ett par silvriga klackskor. Jag tyckte att projektionerna på den upphängda månen var lite fåniga, särskilt när de visade ordet "Ah!" samtidigt som någon på scenen skrek.

När Lolita Chammah (Isabelle Hupperts dotter, med samma surpuppe-läppar) kom in på scenen trodde jag först att hon var en man, det var något med axlarna. Men när hon började prata och skrika med sin släpiga röst, och senare dessutom sjunga, blev jag tagen, och pjäsen blev någonting nytt. Jag lyssnade intresserat när Salomé skrikande förklarade för den föraktfulle profeten Iokanaan hur mycket hon älskade hans hår som var som vindruvor, och sen ändrade sig och menade att det var munnen som var fantastisk, och att hon måste kyssa den.

Kyssa Iokanaan får hon förstås inte, fastän hon är en prinsessa, och när Hérode bönar och ber henne om att dansa för honom, accepterar hon på ett villkor: Om hon får precis vad hon vill efteråt. Hérode säger ja, och förklarar med några ord som jag fastnade för, varför han kommer hålla sitt löfte:

Je suis l'esclave de ma parole, est ma parole, c'est la parole d'un roi.
(Jag är mitt ords slav, och mitt ord, det är en kungs ord.)

Salomés önskan kommer emellertid som en chock för Hérode: Hon vill ha Iokanaans huvud. "Nej, inte det!" skriker Hérode, "Vad som helst utom det!" Men Salomé ska ha huvudet. Så det får hon, och hon kysser den kalla munnen, som på bilden av Aubrey Beardsley:
Je baise ta bouche, Iokanaan, je baise ta bouche.

Det var ganska gripande.

Jag hittade ett videoklipp från en Schweizisk TV-kanal där Lolita Chammah pratar om Salomé och där man får se några bilder från föreställningen. (Om inte annat visar jag den som en present till mina fransktalande vänner!)


Klicka på watch och klistra in adressen i webbläsaren.

Inga kommentarer: